Vårlördag

Det hände sig och vände sig och kom sig en gång, att Sara och Jens hämtade mig i lördags och vi for ut på landet. Eller ja, till Kolsva i alla fall. Först klappade vi på Saras mammas hund och katt, sen klappade vi (?) på Saras mamma och en kompis till henne och lyssnade på jägare i skogen innan vi åkte och klappade på min mamma också.

Det hörs inte på bilden, men fåglarna kvittrar

Lassie

En misse

Efter en heldag hos mamma i fiket for vi hem och innan vi visste ordet av satt vi i bilen mitt i skogen och letade efter björnspår. Lagom när vi knappt orkade mer och började bli övertygade om att den där som sa att han sett björnspår nog hade sett fel, så såg vi dem. Även om jag inte tror att björnen var kvar, och i så fall hade flytt för livet när vi kom, så var det allt en mystisk stämning där i skogen när vi konstaterat faktum: det hade gått minst en björn där för inte så där superlänge sen. Var är björnen nu? Hoppas den är söt! Och inte så arg.

Nallen

Sen for vi hem och värmde våra egna tassar, kollade på melodifestivalen och ringde upp 18-åringen som var ute och röjde på krogen i Västerås, för att se om han levde. Det gjorde han, och kom hem helskinnad och i fint skick till och med. Själv var jag otrogen mot Sanfrid, med Sonja. Hon kom bokstavligen rusande upp i min säng på natten efter att ha släntrat in med Nicklas vid tre-tiden. Gölle!

Gammeltanten