Grisen

Fanny ska få ett helt eget inlägg. Då och då får jag ju föraningar om att hon ska dö och då får jag så himla dåligt samvete fast jag inte behöver det. Det är som Saras hypokondri fast för marsvinet istället för mig själv. Ser hon inte lite väl tufsig ut? Har jag hört henne dricka vatten idag? Varför äter hon inte moroten ögonblickligen? Kanske är hon lite blank på ögonen? HALTAR HON? Så där håller jag på. Hon knuffar fem, som man kan säga på engelska, och är inte ungdom längre.

Så ikväll möblerade vi om lite och jag lade ner en av mina minsta Primark-tuber, så nu har hon och katten varsin. Värsta festen det blev!

Hon fattade grejen i alla fall!

Närbild på frillan

Och sen, hur söt kan man bli?

Till sist kommer en liten videosnutt och precis som med Al Pitcher så har jag filmat med kameran åt fel håll (ja jag är dum i huvudet och lär inte av mina misstag) men ja. Här visar hon upp sin "akta jag ska fram"-mentalitet, en riktig argbigga. Jag förstår också att detta är sjukt ointressant för de allra flesta MEN HON ÄR JU SÅ SÖT och i alla fall mamma gillar det. Tror jag.

Lockigt hår

Åh jag tror att jag alltid velat ha lockigt hår mer trots tusen permanenter blir det ju aldrig så där fint som på de som har lockigt hår naturligt. Min senaste lock-avund riktas mot Paulette Goddard i Charlie Chaplins The Great Dictator. Det ser liksom så lätt och "det bara råkade bli så här snyggt" i en uppsättning. Avundsjukan!

Dagen idag

Vi satt ute och "pluggade" i solskenet idag, jag lånade en bra bok på bibblan (när ska jag hinna läsa den?) och hann upp en sväng på jobbet. Nu är det snart dags att ta tag i att göra nåt vettigt, men det känns inte så tungt. Jag glömde låta katten gå ut i solen i förmiddags och kompenserar det nu. Han sitter för tillfället och stirrar på grannar, hundar och bilar med stor fascination, lycklig över våren (om än tillfällig) även han.

Here is the rainbow i've been prayin' for

Inte för att det regnat nyligen, men jag känner ändå att Jimmy Cliff kan representera solskenet idag.

Klicka!

Löv

Såg att Tomaskyrkan ska ha barnvagsnbio igen och visa One day. Känner att jag vill se den igen och igen och igen och igen men börjar gråta 30 sekunder in i trailern så kanske är det bäst att låta bli. Och affischen är ju så snygg dessutom!!!!!!!!!! utropstecken overload

Boken är så klart ännu bättre, men filmen är verkligen fin.

Instagram

Min mobilkamera går varm hela tiden, och en del fina bilder blir det. För att inte peppra sönder Facebook så att folk hatar mig, så pepprar jag sönder Instagram istället. Så det får helt enkelt bli en egen Instagram-kategori! Instagram-ögonblick vi minns (alla bilder är klickbara för större format):

Morgonstund

Bilden är från igår morse, men är lika aktuell för att representera den här dagens början. Jag som inte riktig orkar gå upp på en gång när klockan ringer, och Sanfrid som lägger sig på min rygg och spinner. Mysigt som tusan.

Vårtecken

Cykeln är ute! Det var kyligt om händerna och jag ser inte fram emot värken i rumpan man alltid får när man inte cyklat på länge, men det är det värt. Jag tog i alla fall ut rackarn på en vända till simhallen, simmade 70 minuter och susade sen vidare till jobbet. Fint det.

Schlagerspektaklet

Jag kan inte ens bestämma mig för om jag älskar eller hatar melodifestivalen och allt jippo och spektakel runtomkring det, men när jag ser sånt här så tänker jag att jag nog hatar melodifestivalen och allt jippo och spektakel runtomkring det.

Det är så konstigt hur man prioriterar i livet. Jag är av åsikten att man alltid har en uppfattning om världen och sin omgivning beroende på sina egna förutsättningar. Därav alla våra "i-landsproblem" som vi gärna gnäller om hela tiden.

Mjölken har surnat, jag har inga kläder att ta på mig, min tv är sönder, jag är överviktig, MITT BREDBAND ÄR PAJ, min katt hårar överallt, jag får så lite studielån per månad, jag orkar inte laga mat, det är långt till pizzerian, bussen går bara en gång i timmen, Ranelid och Sean Banan gick vidare i melodifestivalen, det är så drygt på jobbet just nu, och så vidare i all oändlighet.

Alla de här sakerna är ju problem i sig, hämtade ur mitt liv. Typiska tankar som kan slå mig då och då och mungiporna hänger, stackars mig. Med mina förutsättningar, det liv jag lever, så är detta problem på riktigt. Så klart vet jag att det är små problem, men det är lätt att glömma bort det trots allt.

Jag har det så himla himla bra. Jag hade mjölk som jag glömde dricka upp, jag HAR kläder för alla säsonger att ta på mig, jag har alltid haft en tv och klarar mig alldeles utmärkt utan, jag är överviktig för att jag alltid har haft mat att äta, mitt bredband är inte mitt liv hur arg jag än blir när det tar paus, jag har en katt för att det är mysigt och kan tvätta bort håret i tvättstugan när jag vill, jag får plugga på högskolan utan att betala för det (jag FÅR pengar, och lånar, för att göra det), jag kan promenera och köpa färdigmat om jag är för slö för att tillaga den mat jag har hemma, det GÅR faktiskt en buss då och då som inte kostar en förmögenhet och som tar mig dit jag vill, vem fan bryr sig om Ranelid och Sean Banan egentligen?, jag HAR ETT JOBB som jag får bra betalt för och så himla drygt är det ju inte.

Världsbild. Självinsikt. Verklighetsuppfattning. Jävla spektakel.

Grattis världen

I min tv-lösa tillvaro ägnar jag mycket tid åt web-tv, att lyssna ikapp webradio och lite sånt. Just nu matar jag mig igenom Filip och Fredriks fabulösa program Grattis världen från början till slut igen, och jag sitter och liksom skratt-grymtar i soffan högt för mig själv hela tiden. Hitintills är nog ändå det allra bästa när de får prova bondage i Tokyo och Filip på allvar blir beordrad att slicka Fredrik på skinkan. Haha! Fast näe, allt är precis lika bra.

Detta och en virkning gör kvällen fulländad

Alzeimers light

I lördags däckade ju jag. När mamma ringde på eftermiddagen precis när jag börjat väckas till liv igen fick jag tre (3) mail från min handledare, som svar på det jag skickat dagen innan. Allt gott så långt, men jag ville inte läsa medan jag talade i telefon, jag blir så disträ då, så jag väntade tills vi lagt på. Det är bara det att då glömde jag det.

I söndags morse kom jag på det och rusade till datorn för att genast förkovra mig i vad som kan ha stått i mailen, men jag hittade dem inte. Och som jag letade! I papperskorgen, i utkorgen (logiskt?), jag kollade bpde i mobilen, webmailen och på datorn tjusotusen gånger men inga mail stod att finna. Till slut ga jag upp och skickade själv ett mail där jag erkände min förvirring och bad handledaren skicka om sitt (sina?) mail om han skickat något, för jag hade slarvat bort skiten. Idag fick jag svar.

Han hade aldrig skickat något. Jag hade drömt. Jag var alltså inte ens VAKEN när jag pratade med mamma, uppenbarligen.

Startkablar till hjärnan. Biltema kanske?

Makes me think

Lyssnar som sagt på en hel del podcasts nu, och håller för tillfället på att lyssna ikapp Alex Schulmans program i Radio1 som mig veterligen har lagt ner. Hur som helst! så pratar han och bisittaren Klas (sjukt snygg man, tyvärr gift med Josefin... nånting.. som hade Voxpop förut) om en sajt som heter makesmethink.com och den lockade mig.

Lättgråten som jag är sitter jag och snyftar till både den ena och den andra historien, och det handlar alltså om saker som händer vanliga personer mitt i livet och som får dem att tänka efter. Livsavgörande på något sätt, om än så små händelser. Vissa är säkert fejk, vissa är säkert överdrivna. Men ändå (klicka om ni inte ser myr-skrift):

Och ja, en hel del av historierna på den här sidan får en verkligen att tänka efter. Men det som slår mig är att mååååånga av de här små berättelserna handlar om karma. Och jag gillar det!

Dumburken

Ärligt talat, jag saknar inte min tv så himla mycket alls faktiskt. Det jag verkligen vill se kollar jag i efterhand på nätet. Och vad mycket bra podradio jag lyssnat på de här två veckorna! Och dokumentärer! Just nu vill jag se Charlie Chaplins film The great dictator, efter att ha råkat se ett klipp ur filmen, googlat fram en massa om den och fastnat totalt. Hade tv:n funkat hade det nog gått mig förbi.




Den där Chaplin var inte så väldans förtjust i Hitlers påhitt inte, och det är ju inte jag heller. Verkar onekligen sevärd!

Att plugga eller inte plugga, det är frågan

Åh vad jag har undvikit att plugga idag. Jag har tvättat, städat, vikt tvätt, diskat, röjt blakongen, lagat riktig lunch och allt möjligt. Och nu när jag sitter här och ska skriva så vet jag inte i vilken ände jag ska börja. Presterar ungefär 50 ord i taget, sen tar jag paus. Det håller ju inte i längden så klart, men jag får inte tummen ur riktigt.

Lasagne! Slapp jag plugga en stund till.

Ser allvarligare ut än det är. Tråk.

Varde ljus!

Fick ett till vuxenpoäng när jag bytte två pajade glödlampor INOM ETT DYGN från att de smällde. Sjukt vuxet. Hade tyvärr bara en 60-wattare med bred sockel, så nu är det dagsljus i mitt vardagsrum mitt i natten, typ.

Kan bli rörigt. Och roligt!

En av alla de hundratals saker Al Pitcher pratade om i helgen var när han och frun var på besök hos svärföräldrarna, med övernattning natten till hans (eller om det var fruns) födelsedag. Han beskriver det som att han vaknade vid fyratiden på morgonen av ett oerhört obehagligt gnisslande ljud, som när det närmade sig visade sig vara en gnisslig version av "Ja må han (eller hon) leva". Redan här tjöt publiken av skratt, men bägaren rann över när han, efter att ha härmat denna gnissliga sång en stund, framförde vad han först trott var ett sångbyte. Sångbytet presenterades med att han med rejäl hårdrocksröst skrek "HURRA HURRA HURRA HURRAAAA!!!".

Jag dog av skratt. DOG. Men det var ändå inte det roligaste med denna anekdot, tro det eller ej. Det roligaste av allt på hela kvällen enligt mig var när han i förbifarten sa ungefär så här:

We just call our grandparents grandparents, but you go crazy and call them MORDOR and FORDOR or something like that.

HAHAHA. Tänk er den gnissliga sången utanför dörren mitt i natten, man fattar ingenting.. och så öppnas dörren "and it's fucking mordor and fordor singing the weirdest song i've ever heard!"

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HHAAHAHAH HAHAHAHAHAHHAAHAHAHHAHAHAHAHAHHAAHAHAH
HAHAHAHAHAHHAAHAHAH
HAHAHAHAHAHHAAHAHAHHAHAHAHAHAH
HAHAHAHAHAHHAAHAHAHHAHAHAHAHAHHAAHAHAHAAAAAAAAAAA

Ps

Jag har tvättat också. Sjukt duktigt. OCH VEK TVÄTTEN REDAN I TVÄTTSTUGAN. Sjukt bra jobbat, om jag får säga det själv. Och det får jag ju.

Släpp fångarna loss

Men det ÄR ju inte vår än. Även om det verkligen känts så den här veckan. Det är för tidigt, det kommer att bli ett bakslag. Frågan är om man ska släpa ner cykeln och i alla fall njuta av den för tidiga våren några dagar tills den försvinner igen?

Idag har jag röjt balkongen. Inte för att det var så hiiimla mycket saker där, men ändå. Lyktorna som stått och väntat på att bli upphängda sen i somras åkte äntligen upp, om än provisoriskt, och lite krafs hamnade i förrådet istället. Skönt det! Firade med att äta lunch ute vilken kändes surrealistiskt med tanke på att det är FEBRUARI.

Ja, jag säger ju det. Det kommer att bli ett sjuhelsikes bakslag det här, det känner jag på mig.

Om jag inte minns fel gjorde jag över 80 såna här lyktor till
bröllopet. Nu är några av dem uppsatta hos mig!

Tröttheten

När Nicklas åkte imorse skulle jag bara äta frukost och sen göra massa nytta. I själva verket däckade jag och var borta i flera timmar. Har inte blivit särskilt mycket alls gjort mer än att kolla på Criminal minds och virka på ett djävulusiskt mobilfodral som snart åker i sopen. Bättre lycka (effektivitet?) imorgon hoppas jag.

Klappa händerna om du är riktigt glad

Jobb tidigt imorse, det smärtade i ögonlocken när jag tvingade upp dem kl 6. Men jobbet blev avklarat och på eftermiddagen mötte jag Nicklas vid tåget och vi hann lagom se ett avsnitt High Chaparall innan det var dags att sätta på sig fejset och möta alla tjejorna (och Jens) för middag på Gränden. Det var sjukt najs! Det var sjukt varmt! Jag blev sjukt mätt!

Sen var det dags för Al Pitcher och han var hur grym som helst. Kommer säkert ha träningsvärk i magen imorgon!

Efter att ha skrattat hysteriskt i 2x40 minuter åt mannen på bilden och den väldigt korta videosnutten ovan, promenerade vi hem jag och Nicklas. Lagom möra, lagom trötta. Sjukt bra kväll!

Prokrast.. nånting

Varför dammsuger jag inte? För att jag har nåt bättre för mig? Nej. För att jag är trött? Nej. För att det är rent? Verkligen inte. För att det är ju dumt att ändra på ett vinnande koncept, tänker jag. Och skjuter upp det lite till.

Tidigare idag

Hos mamma är den största soldyrkaren en svart tax som gör allt han kan för att få lite sol nu när den äntligen lyser lite igen. Här hemma finns en annan mysis som imorse låg lääänge och drog sig mitt på golvet.

En otroligt fin dag till ända

Jag har absolut INGENTING att klaga på idag, tro det eller ej.

En fin promenad i solen med sim-trötta armar, lång pratstund i kök med trött hund i dörröppningen och avslut med fin avvinkning och skjuts hem. Ljuvligt om jag får säga det själv.

Utrymmesbrist

Ack ja, hur väl vet vi inte vad det innebär att spara på sig för mycket strunt så att det tar slut på förvaring? Och hur svårt det är att rensa...

Men idag! Idag har jag TÖMT min iPhone på ALLA bilder utom en. Nu är det så. Känns tomt men också skönt. Här kommer lite krafs från sista tiden:

Katt med strumpa

Katt på väckningsuppdrag gick själv och lade sig.

Vovve i fönster

Smörgås-tjuveri avstyrdes i sista sekund

Kärleksfulla blickar på husse

18-årsfika!

Äntligen lite snö

25-åring

25-åringens fikagäster i urval

25-åringens barndomskompis, 25-åringen, Vera och i bakgrunden en Amanda

Katt

Instagram-snö

Padda i tunnel

Spontan spelkväll

Vi var så högljudda att katten såg alldeles förtvivlad ut, jag var trött som en gnu efter att ha jobbat, men vi fick kvarblivet 25-årsfika så vi var hur glada som helst ändå.