Mad men

Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar till på söndag då första avsnittet av säsong fem av Mad men sänds på svensk tv. Är så taggad att jag nästan köpt avsnittet på iTunes flera gånger, men försöker hålla mig.

Söndag, kanal 9, kl 21. Kommer bli grymt!

En sorgens dag

VLT 29/3-12

En märklig känsla när något man gått och väntat på länge plötsligt händer. Det är många som är ledsna, arga, besvikna, uppgivna. Själv vet jag knappt vad jag ska känna. Jag har i alla fall jobb till sista augusti, och om man ska var krass så är det ett bra företag att bli varslad från. Vi får bra avtal och avgångsvederlag och kanske är det en liten tröst, även om det kommer ta ett tag innan allt detta sjunker in ordentligt.

Vi fick veta igår, hade möte idag. Imorgon tar vi en fika och en lunch ihop men ingen behöver jobba förrän nästa vecka. En dag i taget helt enkelt.

Saxat

Fick en kommentar på min gammel-gamla blogg. Nån som hänger med?

HAHAHAHAHAHAHAHA.. kan inte andas... HAHAHAHHAHA

Jag kan flyga!

*teleporterar hem min tv med tankekraft och viljestyrka*.... äh. vadå viljan övervinner allt? funkar ju inte.

Fred och kärlek kommer att bli så sjukt grymt bra att jag blir nipprig i förväg!

Det är ju så sjukt mycket man vill hinna med, men det känns väl lite väl lyckosamt om inget av det man verkligen verkligen vill se krockar med nåt annat man verkligen verkligen vill se. Men jag kan verkligen säga att om det inte löser sig med min semester den här veckan, då kommer jag nog på allvar faktiskt gråta lite. Minus på vuxenpoängen, men jag kommer inte kunna hjälpa det.

OMG OMG OMG OMG OMG OMG

OMG OMG OMG OMG OMG igen

Tystnad

Ja så det kan bli. Det hade ju varit fint att säga att jag inte bloggat eftersom jag slitit som ett djur med mitt exjobb alla vakna minuter, men så är tyvärr inte fallet. Har varit under isen och inte kunnat ta mig upp ett tag bara. Men nu är jag uppe!

- Har hunnit avverka två retoriska tal i den hemska retorikkursen som jag bävat för från första året på programmet, men som inte alls blev så hemskt som jag trott.

- Har ätit både frukost, lunch och middag på balkongen då och då.

Sen kom jag inte på nåt mer. Hur som helst är exjobbet nåt som snurrar som fan i huvet, det går inte att komma undan riktigt. Det hör väl till!

Word

Give me something fun to do

f

f

Tur att jag ska iväg idag. Träffa mormor! Klippa luggen! Tona mina gråa hår! Äta tapas med mitt gäng!

"ur form"

Bildsök på "ur form" genererar bland annat den här bilden:

Inte helt olikt hur det känns, faktiskt. Bra jobbat google. Intervjun med Kleerup är förresten ett minne för livet, så här kommer den:




ps. Den där "Aniara" låter som ett flummigt skit. ds.

Blä

Varför plugga sitt tal så man kan det ordentligt imorgon, när man kan klicka runt på schlagerklipp efter schlagerklipp i en halvtimme?












Dåtidens Ranelid och Sean banan?


Nej det här var den riktigt udda fågeln:






Och så slutligen, Europas snyggaste felsjungning. Ingen fattade ju nåt ändå!

ÅHNEJ THORLEIFS

Nu sörjer mamma...

Autocorrect

När jag mailar bilder till mig själv trycker jag bara lite hur som helst när jag skriver i ett ämne för mailet. Det kan se lite kul ut i inkorgen sen, minst sagt.

Jag får liksom ingen ordning i mitt liv.

Det finns så mycket man vill

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet

Monday mission

Uppdraget igår var att såga av några brädor, sätta upp dem i mitt förråd och sen kunna organisera förrådet fint. Det gick åt helvete! Eller rättare sagt, jag hade mätt fel så vi hade sågat hyllplanen för korta och fick pussla med konsoller för att till slut få upp två hyllor. Förrådet ser tyvärr fortfarande ut som efter en atombomb men det finns hopp om livet. Får rensa runt lite i lådorna så blir det nog bra till slut.

I frustrationen efter misslyckandet i förrådet fick jag ett bryt, så innan mamma hann åka hem vände jag upp och ner på vardagsrummet och flyttade på varenda möbel som inte var fastskruvad i väggen. Då kändes det genast mycket bättre! Men summa summarum: jag hatar att göra sånt som är typsikt karl-göra. Och på nåt sätt hamnar mamma och jag alltid i såna situationer där vi "kan själva" och det är som en enda parodi på livet varenda gång. Tur att ingen ser och hör hur vi håller på...

Varför är jag inte bara som typ alla jag känner som inte har ett enda verktyg och aldrig satt upp en tavla en gång?

Sol, gegga, landet!

Måndag. En sån där dag som vanligtvi är ganska seg och grå och jobbig. Om man inte är student och är ledig så att man kan hänga i solen och klappa djur så klart! Taxen låg i solen på verandan, hönsen fick potatisskal och kacklade förnöjt, korna tuggade på sitt hö och tjurarna lät sig klias bakom öronen och mamma hittade årets första tussilago. Ljuvligt är vad det är!

Tyvärr saknas ljudspåret till denna mysiga stund

Nom nom nom

Lägg till bildtext

Är man kort får man simma i snapsglaset, men in ska man. Om man är tussilago.

Kort gnäll-inlägg

Jag längtar till i sommar. Inte bara för att det är varmt och oerhört vackert i Sverige då, utan allra mest för att jag är klart med mitt plugg. Har en examen. Kan läsa skönlitteratur utan dåligt samvete för all studielitteratur som borde läsas istället. Slipper sitta hemma och ha ångest för vad jag ska göra första av alla uppgifter till skolan. Slipper ha sån här krypande obehaglig fjant-ångest för om jag ska klara av det här.

På torsdag ska jag hålla ett tal för klassen. Jag har inte skrivit det än. Jag får ont i magen av att tänka på det, helt i onödan. Det är ju på svenska! Jag har för guds skull hållit föredrag på både svenska, engelska och spanska. I can do this.

Ska bara må lite dåligt först, sen ska jag säga att jag kan.

Att inte veta riktigt veta vilken väg jag ska gå med mitt examensarbete tar nog mer energi än vad som är nödvändigt också. Hoppas på ett litet break snart. Verkligen. Hoppas. För i sommar kan jag titulera mig som Sandra Kjellin, fil.kand. i svenska med inriktning kommunikation. Gustaf påminde mig igår. Fy fan vad bra.

Slut på gnäll.

Sunday, bloody sunday

Fast så värst mycket blod var det väl inte den här söndagen. I butiken virkade vi, fikade och pratade massor av strunt. Som det ska vara. Till eftermiddagen vet jag knappt vad vi gjorde. Sånt är livet på landet, tiden går och man vet inte vad man gjorde för en kvart sen. När det dessutom är så här fint väder så önskar ajg mig mer än någonsin ett hus istället för min tråkiga lägenhet och all asfalt och skit i stan. Jag vill skrota runt UTE. Inte inne och stirra på böcker som borde läsas och analyseras.

Soldyrkaren önskar han vore en spindel och kunde klättra på väggar

Close-up

Rickys virkning. Ett hårt jobb att reda ut.

Hippie

När jag får välja helt själv (och det får jag ju allt som oftast) så rakar jag mig under armarna. Jag tycker det är najs, att jag svettas mindre och att det är lite fräschare. Men det är vad jag tycker, inte tänker jag så mycket på vad andra gör, så länge de inte trycker sina armhålor i mitt ansikte för det tror jag inte är så trevligt vare sig de är håriga eller inte.

Men så råkade en tjej synas i bild på tv med en orakad armhåla och hela Sverige (nåja) rasade på Facebook över hur äckligt det var. Jag tänker inte skriva så mycket mer om det för det har Hanna Fridén redan gjort så himla bra. Min enda kommentar är: Vem fan bryr sig? Och förresten har jag en kommentar till: Om du har rätt att kommentera hennes armhåla, varför kan inte Hanna kalla dig för apa? Vad är skillnaden? Är det mobbing om det är mot dig men bara åsiktsfrihet om du riktar det mot någon annan?

Ett axplock

Men ja.. kolla in Hannas inlägg vettja. Det sammanfattar den svenska avunden och elakheten ganska fint, och jag måste säga att jag älskar hennes mothugg. Och hur upprörda mobbarna blir när det plötsligt är vänt åt deras håll. Lite mysigt är det, även om jag hoppas att de skäms ett tag och sen faktiskt bättrar sig.

Vårlördag

Det hände sig och vände sig och kom sig en gång, att Sara och Jens hämtade mig i lördags och vi for ut på landet. Eller ja, till Kolsva i alla fall. Först klappade vi på Saras mammas hund och katt, sen klappade vi (?) på Saras mamma och en kompis till henne och lyssnade på jägare i skogen innan vi åkte och klappade på min mamma också.

Det hörs inte på bilden, men fåglarna kvittrar

Lassie

En misse

Efter en heldag hos mamma i fiket for vi hem och innan vi visste ordet av satt vi i bilen mitt i skogen och letade efter björnspår. Lagom när vi knappt orkade mer och började bli övertygade om att den där som sa att han sett björnspår nog hade sett fel, så såg vi dem. Även om jag inte tror att björnen var kvar, och i så fall hade flytt för livet när vi kom, så var det allt en mystisk stämning där i skogen när vi konstaterat faktum: det hade gått minst en björn där för inte så där superlänge sen. Var är björnen nu? Hoppas den är söt! Och inte så arg.

Nallen

Sen for vi hem och värmde våra egna tassar, kollade på melodifestivalen och ringde upp 18-åringen som var ute och röjde på krogen i Västerås, för att se om han levde. Det gjorde han, och kom hem helskinnad och i fint skick till och med. Själv var jag otrogen mot Sanfrid, med Sonja. Hon kom bokstavligen rusande upp i min säng på natten efter att ha släntrat in med Nicklas vid tre-tiden. Gölle!

Gammeltanten

Fred och kärlek

Hetsen när jag såg att Uggla skulle spela på Västerås Cityfestival! Besvikelsen när jag såg att det krockade med Peace and love. HETSEN när jag sen insåg att han kommer till Borlänge också!

Hetsen! Lyckan! Flinet på mitt fejs just nu!

Viva España

Skryt: Jag har inte använt min spanska sen jag brände hem från Barcelona i juni förra året, och har väl kanske känt att den ruttnar lite för varje dag som går. Men så skrev jag ett mail på den förlorade språket precis och behövde bara påminna mig om stavningen på ETT ORD.

Slut på skryt.

Bild på skåp jag banne mig ska göra.

Testar mailen

Såna här mailkonversationer borde man ha oftare. Uppiggande på nåt vis!

LNlksNBFLKANSKAN?

Frank

Efter att ha tagit en tidigare buss från skolan i Eskilstuna och en halvtimme stillastående bakom en trafikolycka hann jag precis sladda in på jobbet i tid till dagens produktionsträff. Säljcoachen Sebastian började på jobbet i Sundsvall i september och var redan coach för regionen, 21 år gammal. Fan inte dåligt jobbat!

Sen gick vi hur som helst till Frank som chefen hypat i flera veckor. Men vi blev verkligen inte besvikna!

Efterrätten

En av förrätterna

Chefen?

Risotton

Alltså behöver jag säga att jag var mätt efter två förrätter, en huvudrätt och en efterrätt? Var klok och bad om vegetariskt och fick getost, vårrullar och risotto. Himla gott var det! Dessutom smakade jag gåslever, och förtjänar ett kors i taket minst.

JÄVLA TRÅKIGA MÄNNISKOR

Alltså fy fan vad jag inte tänkte dela den där satans videon om afrikanen som kidnappar barn och gör dem till soldater i Uganda. Jag delar aldrig sånt där som cirkulerar omkring på Facebook och bloggar för det är ju bara trams. Men den här gången gick jag på det. Tydligen var det inte en sån bra grej som man hade tänkt. Okej, jag står för det. Jag kollade inte upp det mer än att jag såg det på så många vänners uppdateringar, personer som är allvarliga. Som jag liksom litar på och inte ifrågasätter.

MEN FÖR I HELVETE sluta klaga på mig som om jag är världens svin som matar organisationer med pengar som om jag hatar barnen i Uganda och bara tänker på mig själv (?). Jag blir så jävla less på att folk ska gnugga saker i ansiktet på en fast de inte är ett dugg bättre själva egentligen, utan bara helt enkelt inte hann med den här gången innan det "kom fram" att det inte var så fint som det framställdes. Nu har varannan jäkel på Facebook delat det där klippet, och den andra halvan uppdaterar om hur HEMSKA människor som delat klippet är.

Jag står för att jag delade klippet naturligtvis, och inte visste bakgrunden. Men jag tänker inte ta nån skit för att jag råkade vara dåligt informerad. Vad ska man göra? Stämma hela jävla facebook? Skit ner er, tråkmånsjävlar.

Sur jävel

Stan är så vacker men också tyst och fjär. Du lärde dig nog aldrig att leva här.

Silence

 f

f

Silence is a voice of an equal choice.
                     - Lars Eriksson

 d

f

Lugnet

Lugnet i simhallen idag går knappt att beskriva. Ingen var i vägen för någon annan och alla skötte sig själva. En dröm med tanke på hur det brukar vara. Det blev hur som helst en väl spenderad timme i baljan och det jag egentligen ville säga med det var att jag avslutade med att basta för första gången sen jag gick i högstadiet (som jag kan komma ihåg i alla fall). Inte illa. Inte illa alls, faktiskt. Tant-poängen bara ramlar in, för jag diskade frukostdisken redan i morse också.

POWERnap

Jag är förmodligen rätt trist när jag har datorn i knät. Katten får ju inte plats!

Virksugen?

Jag har virkningen i en glasburk MED LOCK för att undvika virkolyckor som häromdagen i möjligaste mån, men det kräver ju att jag faktiskt lägger ner allting i burken och inte glömmer det framme.

Igår virkade jag. Sanfrid tittade på. Åh så svårt det var att låta bli!

Till slut gick det inte att hålla sig. Och ja, jag filmar åt fel håll igen, så är det.

Vidriga människor

I oktober förra året åkte den här killen på rejält med spö av en tjur han försökte ta ihjäl. Tjuren stångade honom och hornet spetsade hans ansikte, gick in genom kinden och ut genom vänstra ögonhålan. Killen överlever, blir förlamad i ansiktet och förlorar så klart det där vänstra ögat. Han går i sjukgymnastik, terapi, tränar och så vidare. Men vad gör han med den här upplevelsen? Tänker han till en extra gång och bestämmer sig för att sluta? Tänker han att det kanske inte är värt det? Tänker han kanske på att tjurarna han tar död på genomlever samma sak (mer eller mindre) som han själv gjorde en gång i höstas?

Nej det gör han inte. Han gör comeback, tar död på en ny tjur (se bild) och blir utburen av en jublande publik. I det här bildspelet kan man se själva spetsningen av hans ansikte. Och ärligt talat, även om jag inte vill se honom död, så tycker jag att det fan är rätt åt honom. Jag tycker tjurfäktning är så ruttet att jag inte ens orkar börja diskutera det. Det är bara sjukt.

Den här tjuren slåss inte för att döda en människa, han slåss för sitt eget liv.