Uppdraget igår var att såga av några brädor, sätta upp dem i mitt förråd och sen kunna organisera förrådet fint. Det gick åt helvete! Eller rättare sagt, jag hade mätt fel så vi hade sågat hyllplanen för korta och fick pussla med konsoller för att till slut få upp två hyllor. Förrådet ser tyvärr fortfarande ut som efter en atombomb men det finns hopp om livet. Får rensa runt lite i lådorna så blir det nog bra till slut.
I frustrationen efter misslyckandet i förrådet fick jag ett bryt, så innan mamma hann åka hem vände jag upp och ner på vardagsrummet och flyttade på varenda möbel som inte var fastskruvad i väggen. Då kändes det genast mycket bättre! Men summa summarum: jag hatar att göra sånt som är typsikt karl-göra. Och på nåt sätt hamnar mamma och jag alltid i såna situationer där vi "kan själva" och det är som en enda parodi på livet varenda gång. Tur att ingen ser och hör hur vi håller på...
Varför är jag inte bara som typ alla jag känner som inte har ett enda verktyg och aldrig satt upp en tavla en gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar