Konsten att undvika pluggeriet

Två gamla linnen, två klänningar, ett par urblekta pjamasbraller, en tunika, ett örngott, en trasig kjol och ett par för små leggings.

Den falska tryggheten

Föreställt dig dramat när Sanfrid helt plötsligt, efter månader av balkongskötsamhet, hoppade över till grannarnas balkong. Eller föreställ dig förresten istället dramat när jag stod nere på gräsmattan och tittade upp, och han bestämde sig för att hoppa tillbaka igen medan jag såg på.

Jag vill förtydliga att han varken hade ett skyddsnät, knäskydd eller en hjälm.

Men han var så klart inte ett dugg orolig utan klarade äventyret galant, och valde att komma tillbaka när jag i panik smällde igen ytterdörren för att gå och ringa på hos grannarna för att hämta honom. Paniken paniken paniken!

De snabba balkong-hoppar-fötterna

Sedan han kom hem i juni har han vaggat in mig i falsk trygghet och skött sig exemplariskt och aldrig ens stuckit nosen över balkongräcket när han suttit på bordet och spanat, och så nu detta! Nu blir det inte en minut fri balkongtid innan jag har fått hem en rulle nät att säkra med!

Att plugga eller inte plugga, det är frågan

Jag skulle göra nytta på morgonen, men sov för länge istället. jag skulle diska och plugga på förmiddagen, men jag sorterade i skåpen istället. Sonja skulle komma hit och vi skulle plugga. Sara och Vera kom också och alla barnen pluggade utom jag, för jag KUNDE VERKLIGEN INTE KOMMA IGÅNG så jag kollade Facebook istället.

Jag kände mig lite nerslagen när de for men tog tag i saken och har nu gjort en massa nytta på med pluggeriet på bara en liten stund. Det var väl inte så svårt? Jag får lov att skärpa mig! 'Att plugga', blir alltså svaret.

No pain - no gain

 

"What happened in the past that was painful, has a great deal to do with what we are today"
                   
                        - William Glasser

Lång väg att gå.. eller åka tåg

Att jag kom ur sängen imorse känns som en bedrift bara det med tanke på gårdagen som var himla tung. Men idag har jag pallrat mig till bussen-tåget-bussen och spenderat dagen hos mamma i butiken. Vi fick en del saker gjorda och framför allt var det skönt att vara där en stund.

"På väg hem" blev det en kväll hos bästa Amanda. Vi gjorde broccolipaj och kollade på idol och tog igen lite förlorad barca-tid när vi levde uppepå varandra. Saknar det! Allt som allt blev den här dagen oerhört mycket bättre även om jag är ungefär lika trött som igår. Men det var det värt!

(Liten dregel-parentes innan läggdags)

John Hamm alltså. Need I say more?

Mockingbird

Jag är som mina nära och kära vet helt frälst av Criminal Minds. Jag älskar det! Och mitt i mitt plöjande av alla säsongerna så tar Gideon fram och visar en så otroligt fin tavla och berättar för någon om den. Den heter Mockingbird. Den är underbar. Jag googlar. Jag dreglar. Månader går. Men nu har jag skrivit ut den och satt upp den på väggen! Förstå vilken glädje jag känner varje gång jag ser den på väggen, underbart!

Konstnären heter Audubon och målar fantastiska djurskildringar

Utan att samtidigt tvivla

 

Jag tror på tvivlet
Tvivlet är all kunskaps grund
och all förändrings motor.
Tvivlet är till yttermera visso
trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla
är en jublande dumskalle och en
klingande cymbal.
Och den som tror
utan att samtidigt tvivla
är en föga mindre jublande dumskalle
och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg
men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen.

          - Tage Danielsson

Det luktar unket

Ibland har man såna där dagar som är så himla ruttna att man knappt tror det är sant. En sån dag hade jag idag. Tack och lov är det sällan det blir så genomruttet och tack och lov går det ju då alltid över med en natts sömn, men fyyyy för idag. Tack för fina arbetskamrater och mammor som orkar med mitt tjat i telefon (:

Nu har jag klagat färdigt på det och jag har ytterligare en rutten dag att lägga bakom mig, för det är där de hör hemma!

Miles to go before I sleep.

He gives his harness bells a shake
To ask if there's some mistake.
The only other sound's the sweep
Of easy wind and downy flake.
The woods are lovely, dark and deep,
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep,
And miles to go before I sleep.

           - Robert Frost

Lycka på riktigt

Den sanna lyckan är den sprudlande glädje som ett uttråkat marsvin känner när man byter sågspån och fyller på proppfullt med nytt hö. Den sanna lyckan indeed. Status på nyss omkring-rusande lyckligt marsvin: sover som en stock av upphetsningen, tvärdäckad.

Det ÄR marsvinet på bilden som skrivit brevet.. eller.. som har däckat.

Det är så logiskt alla fattar utom jag

Förklara för mig logiken i varför två klasser engelskastuderande högskoleelever (varav en rest från Eskilstuna) måste delta i en "Språkdag" där målgruppen är 250 gymnasieelever och temat är att övertala ovan nämnda gymnasieelever om att det är viktigt att läsa språk efter gymnasiet? Varför? VARFÖR? Vi som alla valt just att läsa språk efter gymnasiet (några av oss nyss hemkomna från två terminen spanska i Spanien), behövde vi verkligen lyssna på detta?

Jag blev upprörd och kände mig väldigt obstinat, men vi satt tiden ut och jag fick anstränga mig MASSOR för att inte bryta ihop. Men så har jag ju redan hakat upp mig på att den där läraren är så dålig så jag har svårt att skärpa mig. Fördelen var så klart att vi inte behövde göra några uppgifter till idag, och att vi inte behövde göra minsta lilla ansträngning under föreläsningen!

Men alltså. Allvarligt... Vi och gymnasieeleverna? Är det logiskt?

Alla älskar presenter

Särskilt lycklig blir jag när jag kommer hem efter en lång dag och bara vill inta ryggläge, och så har världens bästa pojkvän levererat en present-spya till mig! Lägligt placerad precis vid matskålen dessutom, så det var ju snabbt borta och jag kunde snart återgå till min plan att göra ingenting. Lyckan alltså!

Kräket som kräktes

Pedagogik eller inte pedagogik?

Det har blivit en hel del prat om pedagogik sista dagarna. Eller snarare bristen på den. Vi har för tillfället två lärare varav den ena är gymnasielärare och således så pedagogisk att man förstår allting och inte har några problem alls att hänga med, och den andra undervisar uppenbarligen bara för att hon måste, inte för att hon varken vill eller kan.

Jag inbillar mig, trots min brist på utbildning i pedagogik, att jag skulle kunna göra ett bättre jobb. Ärligt! Inte alls på ett självgott och skrytigt sätt, men jag tror att nästan vem som helst skulle kunna göra det bättre, och det stööör mig.

Var bara tvungen att klaga av mig mitt i plugget!

Njutning

Känslan av att få kissa när man varit på väg att dö hela cykelresan från stan och hem.. det kallar jag njutning på hög nivå.

Inte riktigt okej

Jag är inte riktigt helt okej med att hösten är här. Framför allt gillar jag inte att det är mörkt när jag måste gå upp på morgonen, det är ju fruktansvärt! Men på kvällarna känner jag att det är mer och mer okej, och det känns ännu roligare nu när jag har nya (och nygamla) lampor i lägenheten. Det är ett rent nöje att gå runt på kvällarna och tända alla små lampor om kvällarna för det liksom sluter tätt om lägenheten. Med en kopp riktigt gott te är mormors-känslan komplett. Då får man ändå säga att det är okej med hösten trots allt!

Apropå tant

Jo alltså, jag säger ibland att det ser ut som att det bor en 90-årig tant i min lägenhet, och det är ändå en ganska precis beskrivning tycker jag. Jag kämpar på med mina gamla plåtburkar, spetsdukar, ljuslyktor och trasmattor.

Nyast i familjen är en stringhylla (yeeeesss!!), min EGENHÄNDIGT virkade vardagsrumsmatta och skrivbordslampan jag hade när jag var liten. Eller rättare sagt fick jag äntligen ett fäste till den så att jag kunde ha den framme!

Som om den alltid suttit där

Pysselnerven

Det där med att det rycker i min pysselnerv ibland (eller okej, ofta..) börjar bli allvar nu. Det finns så många små och stora projekt jag vill ta tag i, men det här är något jag är skitsugen på! Orphan drawers, som helt enkelt går ut på att man bygger en byrå utifrån ett gäng udda lådor.

 Helt fantastiskt! Synd (eller tur) bara att jag varken har plats för en byrå eller tillräckligt med expertis för att få till något dylikt.

Cock-a-hoop!

Ett stort plus med att plugga är så klart att man lär sig saker (ja, jag kom på det själv, jag tror att jag har Einstein-gener). Något vi lär oss ganska mycket av nu är engelska ord. Sara knäckte med sin slumpmässiga upptäckt av "hoi-polloi" som passande nog betyder pöbel, ett ord hon använder oftare än någon annan jag känner. Men så hittade jag mitt - cock-a-hoop - och så var det plötsligt väääldigt värt att plugga engelska. Definitionen av cock-a-hoop lyder som följer:

 “to be pleased and exited about something, especially something you have done”

Alltså att vara riktigt himla exalterad och nöjd över något. Och idag mina vänner, är jag cock-a-hoop över min oerhört fantastiska städning och röjning av min lägenhet! Till och med de sista kartongerna från flytten förpassades äntligen till källaren och det känns såååå skönt.


Och nu efter att ha förskjutit det flitigt med städning hela dagen, är det kanske dags att plugga lite grann innan läggdags. Lite i alla fall. Kanske..

Rusa huvudstupa

Tiden går så himla fort att jag inte riktigt hinner med alla gånger. Herregud, det var ju typ nyss som jag flyttade hemifrån! Medan tiden rusar hinner man som tur är inte alltid känna efter allting som kanske fattas en, och det tror jag är lite bra. Det är orutinerat av mig att inte komma ihåg vem som sagt eller skrivit detta, men jag kör på ändå:

"We keep running after people who least care about us, why don't we just stop, turn around, and see the ones running behind us?"

Med detta sagt tar jag kväller och gosar ner hela ansiktet i kattens mage framför en fin film, because I'm worth it!

Först!

"Först" är kanske att ta i, för det här är väl kanske blogg nummer sjuttioelva jag har. Men det gör inget för jag är vuxen och när man är vuxen får man ha så många bloggar man vill!

Idag har i alla fall varit en sån där dag som lika gärna kunde få suddas ut ur historieböckerna, för det har verkligen inte hänt något alls. Eller jo! Jag bytte faktiskt från pjamas till vanliga kläder på eftermiddagen, för att slippa skämmas mer än nödvändigt när jag gick till Ica. Men så glömde jag paketavin och hej-och-välkommen-till-området-här-får-du-kanelbullar-och-kaffe-kupongen och kom bara hem med strunt istället. Klassikern när man är trött och hungrig!

Nåväl. Tanken är att jag ska plita ner några rader då och då, så får vi se hur det blir med det i praktiken.

Besitos!