Fast så värst mycket blod var det väl inte den här söndagen. I butiken virkade vi, fikade och pratade massor av strunt. Som det ska vara. Till eftermiddagen vet jag knappt vad vi gjorde. Sånt är livet på landet, tiden går och man vet inte vad man gjorde för en kvart sen. När det dessutom är så här fint väder så önskar ajg mig mer än någonsin ett hus istället för min tråkiga lägenhet och all asfalt och skit i stan. Jag vill skrota runt UTE. Inte inne och stirra på böcker som borde läsas och analyseras.
 |
| Soldyrkaren önskar han vore en spindel och kunde klättra på väggar |
 |
| Close-up |
 |
| Rickys virkning. Ett hårt jobb att reda ut. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar