Kan bli rörigt. Och roligt!

En av alla de hundratals saker Al Pitcher pratade om i helgen var när han och frun var på besök hos svärföräldrarna, med övernattning natten till hans (eller om det var fruns) födelsedag. Han beskriver det som att han vaknade vid fyratiden på morgonen av ett oerhört obehagligt gnisslande ljud, som när det närmade sig visade sig vara en gnisslig version av "Ja må han (eller hon) leva". Redan här tjöt publiken av skratt, men bägaren rann över när han, efter att ha härmat denna gnissliga sång en stund, framförde vad han först trott var ett sångbyte. Sångbytet presenterades med att han med rejäl hårdrocksröst skrek "HURRA HURRA HURRA HURRAAAA!!!".

Jag dog av skratt. DOG. Men det var ändå inte det roligaste med denna anekdot, tro det eller ej. Det roligaste av allt på hela kvällen enligt mig var när han i förbifarten sa ungefär så här:

We just call our grandparents grandparents, but you go crazy and call them MORDOR and FORDOR or something like that.

HAHAHA. Tänk er den gnissliga sången utanför dörren mitt i natten, man fattar ingenting.. och så öppnas dörren "and it's fucking mordor and fordor singing the weirdest song i've ever heard!"

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HHAAHAHAH HAHAHAHAHAHHAAHAHAHHAHAHAHAHAHHAAHAHAH
HAHAHAHAHAHHAAHAHAH
HAHAHAHAHAHHAAHAHAHHAHAHAHAHAH
HAHAHAHAHAHHAAHAHAHHAHAHAHAHAHHAAHAHAHAAAAAAAAAAA