Det är så konstigt hur man prioriterar i livet. Jag är av åsikten att man alltid har en uppfattning om världen och sin omgivning beroende på sina egna förutsättningar. Därav alla våra "i-landsproblem" som vi gärna gnäller om hela tiden.
Mjölken har surnat, jag har inga kläder att ta på mig, min tv är sönder, jag är överviktig, MITT BREDBAND ÄR PAJ, min katt hårar överallt, jag får så lite studielån per månad, jag orkar inte laga mat, det är långt till pizzerian, bussen går bara en gång i timmen, Ranelid och Sean Banan gick vidare i melodifestivalen, det är så drygt på jobbet just nu, och så vidare i all oändlighet.
Alla de här sakerna är ju problem i sig, hämtade ur mitt liv. Typiska tankar som kan slå mig då och då och mungiporna hänger, stackars mig. Med mina förutsättningar, det liv jag lever, så är detta problem på riktigt. Så klart vet jag att det är små problem, men det är lätt att glömma bort det trots allt.
Jag har det så himla himla bra. Jag hade mjölk som jag glömde dricka upp, jag HAR kläder för alla säsonger att ta på mig, jag har alltid haft en tv och klarar mig alldeles utmärkt utan, jag är överviktig för att jag alltid har haft mat att äta, mitt bredband är inte mitt liv hur arg jag än blir när det tar paus, jag har en katt för att det är mysigt och kan tvätta bort håret i tvättstugan när jag vill, jag får plugga på högskolan utan att betala för det (jag FÅR pengar, och lånar, för att göra det), jag kan promenera och köpa färdigmat om jag är för slö för att tillaga den mat jag har hemma, det GÅR faktiskt en buss då och då som inte kostar en förmögenhet och som tar mig dit jag vill, vem fan bryr sig om Ranelid och Sean Banan egentligen?, jag HAR ETT JOBB som jag får bra betalt för och så himla drygt är det ju inte.
Världsbild. Självinsikt. Verklighetsuppfattning. Jävla spektakel.
1 kommentar:
Bra tänkt!
Skicka en kommentar