I söndags morse kom jag på det och rusade till datorn för att genast förkovra mig i vad som kan ha stått i mailen, men jag hittade dem inte. Och som jag letade! I papperskorgen, i utkorgen (logiskt?), jag kollade bpde i mobilen, webmailen och på datorn tjusotusen gånger men inga mail stod att finna. Till slut ga jag upp och skickade själv ett mail där jag erkände min förvirring och bad handledaren skicka om sitt (sina?) mail om han skickat något, för jag hade slarvat bort skiten. Idag fick jag svar.
Han hade aldrig skickat något. Jag hade drömt. Jag var alltså inte ens VAKEN när jag pratade med mamma, uppenbarligen.
Startkablar till hjärnan. Biltema kanske? |
1 kommentar:
Ja du, Sandra! Vad ska man säga? Generna gör sig påminda!
Skicka en kommentar