Alzeimers light

I lördags däckade ju jag. När mamma ringde på eftermiddagen precis när jag börjat väckas till liv igen fick jag tre (3) mail från min handledare, som svar på det jag skickat dagen innan. Allt gott så långt, men jag ville inte läsa medan jag talade i telefon, jag blir så disträ då, så jag väntade tills vi lagt på. Det är bara det att då glömde jag det.

I söndags morse kom jag på det och rusade till datorn för att genast förkovra mig i vad som kan ha stått i mailen, men jag hittade dem inte. Och som jag letade! I papperskorgen, i utkorgen (logiskt?), jag kollade bpde i mobilen, webmailen och på datorn tjusotusen gånger men inga mail stod att finna. Till slut ga jag upp och skickade själv ett mail där jag erkände min förvirring och bad handledaren skicka om sitt (sina?) mail om han skickat något, för jag hade slarvat bort skiten. Idag fick jag svar.

Han hade aldrig skickat något. Jag hade drömt. Jag var alltså inte ens VAKEN när jag pratade med mamma, uppenbarligen.

Startkablar till hjärnan. Biltema kanske?

1 kommentar:

Monica sa...

Ja du, Sandra! Vad ska man säga? Generna gör sig påminda!