Give me something fun to do

f

f

Tur att jag ska iväg idag. Träffa mormor! Klippa luggen! Tona mina gråa hår! Äta tapas med mitt gäng!

"ur form"

Bildsök på "ur form" genererar bland annat den här bilden:

Inte helt olikt hur det känns, faktiskt. Bra jobbat google. Intervjun med Kleerup är förresten ett minne för livet, så här kommer den:




ps. Den där "Aniara" låter som ett flummigt skit. ds.

Jag får liksom ingen ordning i mitt liv.

Monday mission

Uppdraget igår var att såga av några brädor, sätta upp dem i mitt förråd och sen kunna organisera förrådet fint. Det gick åt helvete! Eller rättare sagt, jag hade mätt fel så vi hade sågat hyllplanen för korta och fick pussla med konsoller för att till slut få upp två hyllor. Förrådet ser tyvärr fortfarande ut som efter en atombomb men det finns hopp om livet. Får rensa runt lite i lådorna så blir det nog bra till slut.

I frustrationen efter misslyckandet i förrådet fick jag ett bryt, så innan mamma hann åka hem vände jag upp och ner på vardagsrummet och flyttade på varenda möbel som inte var fastskruvad i väggen. Då kändes det genast mycket bättre! Men summa summarum: jag hatar att göra sånt som är typsikt karl-göra. Och på nåt sätt hamnar mamma och jag alltid i såna situationer där vi "kan själva" och det är som en enda parodi på livet varenda gång. Tur att ingen ser och hör hur vi håller på...

Varför är jag inte bara som typ alla jag känner som inte har ett enda verktyg och aldrig satt upp en tavla en gång?

Kort gnäll-inlägg

Jag längtar till i sommar. Inte bara för att det är varmt och oerhört vackert i Sverige då, utan allra mest för att jag är klart med mitt plugg. Har en examen. Kan läsa skönlitteratur utan dåligt samvete för all studielitteratur som borde läsas istället. Slipper sitta hemma och ha ångest för vad jag ska göra första av alla uppgifter till skolan. Slipper ha sån här krypande obehaglig fjant-ångest för om jag ska klara av det här.

På torsdag ska jag hålla ett tal för klassen. Jag har inte skrivit det än. Jag får ont i magen av att tänka på det, helt i onödan. Det är ju på svenska! Jag har för guds skull hållit föredrag på både svenska, engelska och spanska. I can do this.

Ska bara må lite dåligt först, sen ska jag säga att jag kan.

Att inte veta riktigt veta vilken väg jag ska gå med mitt examensarbete tar nog mer energi än vad som är nödvändigt också. Hoppas på ett litet break snart. Verkligen. Hoppas. För i sommar kan jag titulera mig som Sandra Kjellin, fil.kand. i svenska med inriktning kommunikation. Gustaf påminde mig igår. Fy fan vad bra.

Slut på gnäll.

Hippie

När jag får välja helt själv (och det får jag ju allt som oftast) så rakar jag mig under armarna. Jag tycker det är najs, att jag svettas mindre och att det är lite fräschare. Men det är vad jag tycker, inte tänker jag så mycket på vad andra gör, så länge de inte trycker sina armhålor i mitt ansikte för det tror jag inte är så trevligt vare sig de är håriga eller inte.

Men så råkade en tjej synas i bild på tv med en orakad armhåla och hela Sverige (nåja) rasade på Facebook över hur äckligt det var. Jag tänker inte skriva så mycket mer om det för det har Hanna Fridén redan gjort så himla bra. Min enda kommentar är: Vem fan bryr sig? Och förresten har jag en kommentar till: Om du har rätt att kommentera hennes armhåla, varför kan inte Hanna kalla dig för apa? Vad är skillnaden? Är det mobbing om det är mot dig men bara åsiktsfrihet om du riktar det mot någon annan?

Ett axplock

Men ja.. kolla in Hannas inlägg vettja. Det sammanfattar den svenska avunden och elakheten ganska fint, och jag måste säga att jag älskar hennes mothugg. Och hur upprörda mobbarna blir när det plötsligt är vänt åt deras håll. Lite mysigt är det, även om jag hoppas att de skäms ett tag och sen faktiskt bättrar sig.

Fred och kärlek

Hetsen när jag såg att Uggla skulle spela på Västerås Cityfestival! Besvikelsen när jag såg att det krockade med Peace and love. HETSEN när jag sen insåg att han kommer till Borlänge också!

Hetsen! Lyckan! Flinet på mitt fejs just nu!

Viva España

Skryt: Jag har inte använt min spanska sen jag brände hem från Barcelona i juni förra året, och har väl kanske känt att den ruttnar lite för varje dag som går. Men så skrev jag ett mail på den förlorade språket precis och behövde bara påminna mig om stavningen på ETT ORD.

Slut på skryt.

Bild på skåp jag banne mig ska göra.

JÄVLA TRÅKIGA MÄNNISKOR

Alltså fy fan vad jag inte tänkte dela den där satans videon om afrikanen som kidnappar barn och gör dem till soldater i Uganda. Jag delar aldrig sånt där som cirkulerar omkring på Facebook och bloggar för det är ju bara trams. Men den här gången gick jag på det. Tydligen var det inte en sån bra grej som man hade tänkt. Okej, jag står för det. Jag kollade inte upp det mer än att jag såg det på så många vänners uppdateringar, personer som är allvarliga. Som jag liksom litar på och inte ifrågasätter.

MEN FÖR I HELVETE sluta klaga på mig som om jag är världens svin som matar organisationer med pengar som om jag hatar barnen i Uganda och bara tänker på mig själv (?). Jag blir så jävla less på att folk ska gnugga saker i ansiktet på en fast de inte är ett dugg bättre själva egentligen, utan bara helt enkelt inte hann med den här gången innan det "kom fram" att det inte var så fint som det framställdes. Nu har varannan jäkel på Facebook delat det där klippet, och den andra halvan uppdaterar om hur HEMSKA människor som delat klippet är.

Jag står för att jag delade klippet naturligtvis, och inte visste bakgrunden. Men jag tänker inte ta nån skit för att jag råkade vara dåligt informerad. Vad ska man göra? Stämma hela jävla facebook? Skit ner er, tråkmånsjävlar.

Sur jävel

Jobb

Jag är så otroligt tacksam för att jag har ett jobb. Ett jobb jag kan jobba litegrann på medan jag pluggar, och som jag sen kan komma tillbaka till när skolan är slut så att jag kan leta efter ett nytt i lugn och ro. Och jag får lön, vilket ju faktiskt är den största behållningen med att arbeta.

Men idag alltså. Vad trött jag var. Sinnessjukt trött. Men det fick inte märkas! Jag håller nämligen precis på att göra min dialogcertifiering, så det var 110% fokus och trevlighet som gällde. Inte för att jag brukar vara otrevlig, men det tär uppenbarligen på krafterna att bli övervakad. Men det är bra. Jag lär mig.

Men för att summera dagen, kvällen, veckan: Jag är trött. Jag går och lägger mig. Bjuder också på något fint att lyssna på som jag återupptäckte i Schulmanshow idag:

Barcelona

Äntligen är det dags igen! Hela gänget på bild 1 ska åka till stället på bild 2, och vi är alla ungefär tusen gånger gladare än Amanda och Eve är på videoklippet! April är det som gäller, och jag är så peppad att jag dör.

Here is the rainbow i've been prayin' for

Inte för att det regnat nyligen, men jag känner ändå att Jimmy Cliff kan representera solskenet idag.

Klicka!

Vårtecken

Cykeln är ute! Det var kyligt om händerna och jag ser inte fram emot värken i rumpan man alltid får när man inte cyklat på länge, men det är det värt. Jag tog i alla fall ut rackarn på en vända till simhallen, simmade 70 minuter och susade sen vidare till jobbet. Fint det.

Släpp fångarna loss

Men det ÄR ju inte vår än. Även om det verkligen känts så den här veckan. Det är för tidigt, det kommer att bli ett bakslag. Frågan är om man ska släpa ner cykeln och i alla fall njuta av den för tidiga våren några dagar tills den försvinner igen?

Idag har jag röjt balkongen. Inte för att det var så hiiimla mycket saker där, men ändå. Lyktorna som stått och väntat på att bli upphängda sen i somras åkte äntligen upp, om än provisoriskt, och lite krafs hamnade i förrådet istället. Skönt det! Firade med att äta lunch ute vilken kändes surrealistiskt med tanke på att det är FEBRUARI.

Ja, jag säger ju det. Det kommer att bli ett sjuhelsikes bakslag det här, det känner jag på mig.

Om jag inte minns fel gjorde jag över 80 såna här lyktor till
bröllopet. Nu är några av dem uppsatta hos mig!

Prokrast.. nånting

Varför dammsuger jag inte? För att jag har nåt bättre för mig? Nej. För att jag är trött? Nej. För att det är rent? Verkligen inte. För att det är ju dumt att ändra på ett vinnande koncept, tänker jag. Och skjuter upp det lite till.

En otroligt fin dag till ända

Jag har absolut INGENTING att klaga på idag, tro det eller ej.

En fin promenad i solen med sim-trötta armar, lång pratstund i kök med trött hund i dörröppningen och avslut med fin avvinkning och skjuts hem. Ljuvligt om jag får säga det själv.

De oförsäkrade

Jag skäms åh jag skäms skäms skäms. Tittar på Dokument inifrån om arbetsskadeförsäkringar. SKÄMS. Det är alltså TVÅ av hundra kvinnor som får rätt till arbetsskadeförsäkring om de inte kunnat specificera EN händelse i sitt arbete som orsakat en skada. Om man haft något specifikt att peka på, är kvinna och ansöker har man en chans på tolv att få det beviljat. Framför allt om man jobbar inom vården. Om man är man och är byggjobbare däremot, har man 50% chans. Nice!

För om man är kvinna och får förslitningsskador kan det enligt Försäkringskassan bero på till exempel något av följande: att man burit tunga matkassar på fel sätt i flera år, att ens barn haft en hjärntumör, att ens make en gång för massor av år sen opererades, att man (flera år EFTER skadans uppkomst) sökt hjälp för barnlöshet eller varför inte typ.. ja.. jag vet inte.. MIN KATT BAJSADE UTANFÖR LÅDAN EN GÅNG, så nu har jag fått en arbetsskada och vill ha pengar mjölkade ur försäkringskassans tunna kassa för att jag njuter av att jobba så lite som möjligt med mina fejkade förslitningsskador och få massa pengar för det. Så tänker nog folk, eller hur? Framför allt de kvinnor (och MÄN) som jobbar dag ut och dag in för låga löner och i långa arbetspass med att ta hand om mig, mina nära och kära, våra gamla, när vi är sjuka och behöver hjälp. GOD BLESS THEM för att de orkar. GOD BLESS THEM för att de jobbar fast de har så satans ont och Försäkringskassan pissar på dem.

Jag kan inte bädda in klippet men alla borde kolla och den som inte tycker detta är förjävligt vill jag inte veta av.

http://svtplay.se/v/2696339/dokument_inifran/dokument_inifran__de_oforsakrade

(Obs, går bara att se fram till 1:a mars)

Det skär i mina ögon...

Jag är inte proffs på att göra hemsidor eller på grafisk formgivning bara för att jag gått en grundkurs. Men när man dels är lite intresserad och dels har gått en del kurser som berör hur man skriver lättillgängliga texter, väljer rätt typsnitt/teckengrad/radlängd/färgsättning osv osv för att det ska bli proffsigt, lättillgängligt och lite snyggt.. Då mår man dåligt av en hemsidan som den här:

Den här sidan innehåller ungefär alla fel man kan göra. Den blandar färger, mönster och typsnitt i en enda gröt utan någon som helst tanke. Den blandar storlek på text, använder fetstil och kursiverar helt godtyckligt, headern är pixlig, de särskriver, menytexten syns knappt pga KASST val av bakgrund och typsnitt, det är versaler där det inte ska vara det och länkar ser inte ut som länkar och knappar ser inte ut som knappar. De har gjort precis tvärtom med allt. Eller rättare sagt, de har inte bett om hjälp.


Åh jag önskar att jag inte klickat upp den här Facebook-annonsen...

Dubbelbottnad, say what?

Vad menar man när man säger att man är dubbelbottnad?

Hur som helst så är det underligt att man på en och samma gång kan känna en så stark ensamhet och sällskapstörst, men samtidigt inte vilja nåt hellre än att bara få vara ifred. Mycket märkligt. Har visst hamnat i en sån där loop när inget spelar nån roll så diskberget växer, kattsanden kryper över golvet och det kan eventuellt vara så att det skapats en liten tvätthög bredvid sängen, bredvid TVÄTTKORGEN.

Imorgon är det jag som rycker upp mig!

Kliff

hahaha

Det är bara genom dimmor som jag går
Det är alltid dagen efter
och nästan alltid lika långt till vår
Inga golv är riktigt plana där jag står
och ingen verkar bry sig riktigt om
hur man i själva verket mår

Så det är bara att gå på som förut
och inte stanna eller se sig om
Ja, det är bara att stå på och se ut
som om man glömt varifrån man kom
Men om det finns en enda gud
som är värd sitt namn
då för han mig i hamn
om jag går på grund
Men om man sjunker har man i och för sig
haft en och annan liten flummig stund

huhuhuhuhuhuhu- Ola Magnell

hiahk