Tant Sandra: Djuren ♥

Visar inlägg med etikett Djuren ♥. Visa alla inlägg

Virk virk virk och så lite bebis!

Först virkade "vi" som idioter ett par kvällar..

Så blev det en filt..

Sen vaknade jag med ett lejon uppepå ryggen

Sen gav jag bort filten till den här gullungen!

Det finns så mycket man vill

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet

Måndag. En sån där dag som vanligtvi är ganska seg och grå och jobbig. Om man inte är student och är ledig så att man kan hänga i solen och klappa djur så klart! Taxen låg i solen på verandan, hönsen fick potatisskal och kacklade förnöjt, korna tuggade på sitt hö och tjurarna lät sig klias bakom öronen och mamma hittade årets första tussilago. Ljuvligt är vad det är!

Tyvärr saknas ljudspåret till denna mysiga stund

Nom nom nom

Lägg till bildtext

Är man kort får man simma i snapsglaset, men in ska man. Om man är tussilago.

Sunday, bloody sunday

Fast så värst mycket blod var det väl inte den här söndagen. I butiken virkade vi, fikade och pratade massor av strunt. Som det ska vara. Till eftermiddagen vet jag knappt vad vi gjorde. Sånt är livet på landet, tiden går och man vet inte vad man gjorde för en kvart sen. När det dessutom är så här fint väder så önskar ajg mig mer än någonsin ett hus istället för min tråkiga lägenhet och all asfalt och skit i stan. Jag vill skrota runt UTE. Inte inne och stirra på böcker som borde läsas och analyseras.

Soldyrkaren önskar han vore en spindel och kunde klättra på väggar

Close-up

Rickys virkning. Ett hårt jobb att reda ut.

Vårlördag

Det hände sig och vände sig och kom sig en gång, att Sara och Jens hämtade mig i lördags och vi for ut på landet. Eller ja, till Kolsva i alla fall. Först klappade vi på Saras mammas hund och katt, sen klappade vi (?) på Saras mamma och en kompis till henne och lyssnade på jägare i skogen innan vi åkte och klappade på min mamma också.

Det hörs inte på bilden, men fåglarna kvittrar

Lassie

En misse

Efter en heldag hos mamma i fiket for vi hem och innan vi visste ordet av satt vi i bilen mitt i skogen och letade efter björnspår. Lagom när vi knappt orkade mer och började bli övertygade om att den där som sa att han sett björnspår nog hade sett fel, så såg vi dem. Även om jag inte tror att björnen var kvar, och i så fall hade flytt för livet när vi kom, så var det allt en mystisk stämning där i skogen när vi konstaterat faktum: det hade gått minst en björn där för inte så där superlänge sen. Var är björnen nu? Hoppas den är söt! Och inte så arg.

Nallen

Sen for vi hem och värmde våra egna tassar, kollade på melodifestivalen och ringde upp 18-åringen som var ute och röjde på krogen i Västerås, för att se om han levde. Det gjorde han, och kom hem helskinnad och i fint skick till och med. Själv var jag otrogen mot Sanfrid, med Sonja. Hon kom bokstavligen rusande upp i min säng på natten efter att ha släntrat in med Nicklas vid tre-tiden. Gölle!

Gammeltanten

POWERnap

Jag är förmodligen rätt trist när jag har datorn i knät. Katten får ju inte plats!

Virksugen?

Jag har virkningen i en glasburk MED LOCK för att undvika virkolyckor som häromdagen i möjligaste mån, men det kräver ju att jag faktiskt lägger ner allting i burken och inte glömmer det framme.

Igår virkade jag. Sanfrid tittade på. Åh så svårt det var att låta bli!

Till slut gick det inte att hålla sig. Och ja, jag filmar åt fel håll igen, så är det.

En lördag i livet

När vi nystat ihop nattens eskapader igen och spenderat förmiddagen med näsorna i skolböckerna (nåja, kanske var det mest min näsa), satte vi oss på balkongen med lunchen. Sanfrid fick äggula och var ett ögonblick i katthimlen. Kanske var det inte jättevarmt och skönt, men det låtsades jag inte om, utan kisade bara mot solen istället.

Men den ständigt återkommande frågan är, när vänder det? När blir det smällkallt? När kommer snön igen? Jag gissar på jävligt snart, för folk är alldeles för fulla av vårkänslor och tar snart fram grillen. Dessutom har jag haft skinnjackan på mig en dag, så då blir det väl 10 minusgrader imorrn.

Konsinstallation

Jag tyckte jag hörde katten röja runt i natt, men avfärdade det som en vild lek med en nyligen framtagen leksak. För virkningen, den hade jag ju lagt undan. Men i morse visade det sig att jag hade glömt ett nystan framme. Och Sanfrid låg inte på latsidan utan gjorde sitt yttersta för att göra något fint (?) till mig. Jag överdriver inte när jag säger att precis varenda möbel i vardagsrummet förutom tv-bänken var inblandad i sörjan.

Grisen

Fanny ska få ett helt eget inlägg. Då och då får jag ju föraningar om att hon ska dö och då får jag så himla dåligt samvete fast jag inte behöver det. Det är som Saras hypokondri fast för marsvinet istället för mig själv. Ser hon inte lite väl tufsig ut? Har jag hört henne dricka vatten idag? Varför äter hon inte moroten ögonblickligen? Kanske är hon lite blank på ögonen? HALTAR HON? Så där håller jag på. Hon knuffar fem, som man kan säga på engelska, och är inte ungdom längre.

Så ikväll möblerade vi om lite och jag lade ner en av mina minsta Primark-tuber, så nu har hon och katten varsin. Värsta festen det blev!

Hon fattade grejen i alla fall!

Närbild på frillan

Och sen, hur söt kan man bli?

Till sist kommer en liten videosnutt och precis som med Al Pitcher så har jag filmat med kameran åt fel håll (ja jag är dum i huvudet och lär inte av mina misstag) men ja. Här visar hon upp sin "akta jag ska fram"-mentalitet, en riktig argbigga. Jag förstår också att detta är sjukt ointressant för de allra flesta MEN HON ÄR JU SÅ SÖT och i alla fall mamma gillar det. Tror jag.

Dagen idag

Vi satt ute och "pluggade" i solskenet idag, jag lånade en bra bok på bibblan (när ska jag hinna läsa den?) och hann upp en sväng på jobbet. Nu är det snart dags att ta tag i att göra nåt vettigt, men det känns inte så tungt. Jag glömde låta katten gå ut i solen i förmiddags och kompenserar det nu. Han sitter för tillfället och stirrar på grannar, hundar och bilar med stor fascination, lycklig över våren (om än tillfällig) även han.

Morgonstund

Bilden är från igår morse, men är lika aktuell för att representera den här dagens början. Jag som inte riktig orkar gå upp på en gång när klockan ringer, och Sanfrid som lägger sig på min rygg och spinner. Mysigt som tusan.

Tidigare idag

Hos mamma är den största soldyrkaren en svart tax som gör allt han kan för att få lite sol nu när den äntligen lyser lite igen. Här hemma finns en annan mysis som imorse låg lääänge och drog sig mitt på golvet.

Utrymmesbrist

Ack ja, hur väl vet vi inte vad det innebär att spara på sig för mycket strunt så att det tar slut på förvaring? Och hur svårt det är att rensa...

Men idag! Idag har jag TÖMT min iPhone på ALLA bilder utom en. Nu är det så. Känns tomt men också skönt. Här kommer lite krafs från sista tiden: