Autocorrect

När jag mailar bilder till mig själv trycker jag bara lite hur som helst när jag skriver i ett ämne för mailet. Det kan se lite kul ut i inkorgen sen, minst sagt.

Monday mission

Uppdraget igår var att såga av några brädor, sätta upp dem i mitt förråd och sen kunna organisera förrådet fint. Det gick åt helvete! Eller rättare sagt, jag hade mätt fel så vi hade sågat hyllplanen för korta och fick pussla med konsoller för att till slut få upp två hyllor. Förrådet ser tyvärr fortfarande ut som efter en atombomb men det finns hopp om livet. Får rensa runt lite i lådorna så blir det nog bra till slut.

I frustrationen efter misslyckandet i förrådet fick jag ett bryt, så innan mamma hann åka hem vände jag upp och ner på vardagsrummet och flyttade på varenda möbel som inte var fastskruvad i väggen. Då kändes det genast mycket bättre! Men summa summarum: jag hatar att göra sånt som är typsikt karl-göra. Och på nåt sätt hamnar mamma och jag alltid i såna situationer där vi "kan själva" och det är som en enda parodi på livet varenda gång. Tur att ingen ser och hör hur vi håller på...

Varför är jag inte bara som typ alla jag känner som inte har ett enda verktyg och aldrig satt upp en tavla en gång?

Viva España

Skryt: Jag har inte använt min spanska sen jag brände hem från Barcelona i juni förra året, och har väl kanske känt att den ruttnar lite för varje dag som går. Men så skrev jag ett mail på den förlorade språket precis och behövde bara påminna mig om stavningen på ETT ORD.

Slut på skryt.

Bild på skåp jag banne mig ska göra.

Frisyrbestyr

Jag kan ha råkat bli väldigt mörkhårig, och jag kan ha råkat klippa lugg. Jag kan också ha tvingat Sanfrid att agera kompis-modell. Han kan ha luktat kattlåda precis då, men det låtsades jag inte om. Hoppsan!

Varför inte veranda?

Som pricken över i när det gäller detta eviga felsägande och felskrivande (jag är som bekant ett stort fan av damnyouautocorrect.com) så skulle jag idag svara på ett meddelande på facebook. På mobilen. iPhonen. Med automatisk korrigering. Det blev underbart.

Jag skickade iväg ett meddelande som började med "altan Gustav" när det för i helvete skulle stå "alltså". Förståååår ni hur sjukt hela resonemanget såg ut när det stod "altan" först, när det handlade om grafisk form?

Jag ringde upp Sara omedelbums och skrattade ihjäl mig för sjuttioelfte gången den här veckan, något annat fanns inte att göra.

Omslags-skrället

Bajs igen

Nu väntar vi alltså bara på våra skriftliga sågningar efter att lärarna har läst igenom våra motiveringar till alla grafiska formgivningsval och detaljstuderat detta hemska, SEN vet vi om vi är slaktade eller inte. Hualigen säger jag igen då.

Fantastiska bussresor #2

Jag uppfattades troligen som aningen psykopatisk om man kollade Facebook igår mitt på dagen. Jag skulle dela en låt till Sara, men det gick inte superbra:

Det som egentligen är det sjukt roliga med detta är mitt försök att vara lite "kul" och skriva en rad ur texten och avsluta med ett hippt "yo". TRE GÅNGER. Det låter ju helt sjukt, ser helt sjukt ut, och jag skrattade helt sjukt mycket.

När jag kom hem på kvällen och liksom såg detta live på datorn och inte i mobilen, då tappade jag andan av garv. Katten undrade vad fan det var för fel på mig och jag skulle vara lite "kul" igen och kommenterade ett av mina (TRE!) inlägg med "Party part" för jag klarade tydligen inte av att stava rätt till "party" två gånger på raken.