Virk virk virk och så lite bebis!

Först virkade "vi" som idioter ett par kvällar..

Så blev det en filt..

Sen vaknade jag med ett lejon uppepå ryggen

Sen gav jag bort filten till den här gullungen!

Det finns så mycket man vill

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet

Monday mission

Uppdraget igår var att såga av några brädor, sätta upp dem i mitt förråd och sen kunna organisera förrådet fint. Det gick åt helvete! Eller rättare sagt, jag hade mätt fel så vi hade sågat hyllplanen för korta och fick pussla med konsoller för att till slut få upp två hyllor. Förrådet ser tyvärr fortfarande ut som efter en atombomb men det finns hopp om livet. Får rensa runt lite i lådorna så blir det nog bra till slut.

I frustrationen efter misslyckandet i förrådet fick jag ett bryt, så innan mamma hann åka hem vände jag upp och ner på vardagsrummet och flyttade på varenda möbel som inte var fastskruvad i väggen. Då kändes det genast mycket bättre! Men summa summarum: jag hatar att göra sånt som är typsikt karl-göra. Och på nåt sätt hamnar mamma och jag alltid i såna situationer där vi "kan själva" och det är som en enda parodi på livet varenda gång. Tur att ingen ser och hör hur vi håller på...

Varför är jag inte bara som typ alla jag känner som inte har ett enda verktyg och aldrig satt upp en tavla en gång?

Virksugen?

Jag har virkningen i en glasburk MED LOCK för att undvika virkolyckor som häromdagen i möjligaste mån, men det kräver ju att jag faktiskt lägger ner allting i burken och inte glömmer det framme.

Igår virkade jag. Sanfrid tittade på. Åh så svårt det var att låta bli!

Till slut gick det inte att hålla sig. Och ja, jag filmar åt fel håll igen, så är det.

En lördag i livet

När vi nystat ihop nattens eskapader igen och spenderat förmiddagen med näsorna i skolböckerna (nåja, kanske var det mest min näsa), satte vi oss på balkongen med lunchen. Sanfrid fick äggula och var ett ögonblick i katthimlen. Kanske var det inte jättevarmt och skönt, men det låtsades jag inte om, utan kisade bara mot solen istället.

Men den ständigt återkommande frågan är, när vänder det? När blir det smällkallt? När kommer snön igen? Jag gissar på jävligt snart, för folk är alldeles för fulla av vårkänslor och tar snart fram grillen. Dessutom har jag haft skinnjackan på mig en dag, så då blir det väl 10 minusgrader imorrn.

Konsinstallation

Jag tyckte jag hörde katten röja runt i natt, men avfärdade det som en vild lek med en nyligen framtagen leksak. För virkningen, den hade jag ju lagt undan. Men i morse visade det sig att jag hade glömt ett nystan framme. Och Sanfrid låg inte på latsidan utan gjorde sitt yttersta för att göra något fint (?) till mig. Jag överdriver inte när jag säger att precis varenda möbel i vardagsrummet förutom tv-bänken var inblandad i sörjan.

Grisen

Fanny ska få ett helt eget inlägg. Då och då får jag ju föraningar om att hon ska dö och då får jag så himla dåligt samvete fast jag inte behöver det. Det är som Saras hypokondri fast för marsvinet istället för mig själv. Ser hon inte lite väl tufsig ut? Har jag hört henne dricka vatten idag? Varför äter hon inte moroten ögonblickligen? Kanske är hon lite blank på ögonen? HALTAR HON? Så där håller jag på. Hon knuffar fem, som man kan säga på engelska, och är inte ungdom längre.

Så ikväll möblerade vi om lite och jag lade ner en av mina minsta Primark-tuber, så nu har hon och katten varsin. Värsta festen det blev!

Hon fattade grejen i alla fall!

Närbild på frillan

Och sen, hur söt kan man bli?

Till sist kommer en liten videosnutt och precis som med Al Pitcher så har jag filmat med kameran åt fel håll (ja jag är dum i huvudet och lär inte av mina misstag) men ja. Här visar hon upp sin "akta jag ska fram"-mentalitet, en riktig argbigga. Jag förstår också att detta är sjukt ointressant för de allra flesta MEN HON ÄR JU SÅ SÖT och i alla fall mamma gillar det. Tror jag.

Morgonstund

Bilden är från igår morse, men är lika aktuell för att representera den här dagens början. Jag som inte riktig orkar gå upp på en gång när klockan ringer, och Sanfrid som lägger sig på min rygg och spinner. Mysigt som tusan.

Dumburken

Ärligt talat, jag saknar inte min tv så himla mycket alls faktiskt. Det jag verkligen vill se kollar jag i efterhand på nätet. Och vad mycket bra podradio jag lyssnat på de här två veckorna! Och dokumentärer! Just nu vill jag se Charlie Chaplins film The great dictator, efter att ha råkat se ett klipp ur filmen, googlat fram en massa om den och fastnat totalt. Hade tv:n funkat hade det nog gått mig förbi.




Den där Chaplin var inte så väldans förtjust i Hitlers påhitt inte, och det är ju inte jag heller. Verkar onekligen sevärd!

Att plugga eller inte plugga, det är frågan

Åh vad jag har undvikit att plugga idag. Jag har tvättat, städat, vikt tvätt, diskat, röjt blakongen, lagat riktig lunch och allt möjligt. Och nu när jag sitter här och ska skriva så vet jag inte i vilken ände jag ska börja. Presterar ungefär 50 ord i taget, sen tar jag paus. Det håller ju inte i längden så klart, men jag får inte tummen ur riktigt.

Lasagne! Slapp jag plugga en stund till.

Ser allvarligare ut än det är. Tråk.

Varde ljus!

Fick ett till vuxenpoäng när jag bytte två pajade glödlampor INOM ETT DYGN från att de smällde. Sjukt vuxet. Hade tyvärr bara en 60-wattare med bred sockel, så nu är det dagsljus i mitt vardagsrum mitt i natten, typ.

Släpp fångarna loss

Men det ÄR ju inte vår än. Även om det verkligen känts så den här veckan. Det är för tidigt, det kommer att bli ett bakslag. Frågan är om man ska släpa ner cykeln och i alla fall njuta av den för tidiga våren några dagar tills den försvinner igen?

Idag har jag röjt balkongen. Inte för att det var så hiiimla mycket saker där, men ändå. Lyktorna som stått och väntat på att bli upphängda sen i somras åkte äntligen upp, om än provisoriskt, och lite krafs hamnade i förrådet istället. Skönt det! Firade med att äta lunch ute vilken kändes surrealistiskt med tanke på att det är FEBRUARI.

Ja, jag säger ju det. Det kommer att bli ett sjuhelsikes bakslag det här, det känner jag på mig.

Om jag inte minns fel gjorde jag över 80 såna här lyktor till
bröllopet. Nu är några av dem uppsatta hos mig!

Prokrast.. nånting

Varför dammsuger jag inte? För att jag har nåt bättre för mig? Nej. För att jag är trött? Nej. För att det är rent? Verkligen inte. För att det är ju dumt att ändra på ett vinnande koncept, tänker jag. Och skjuter upp det lite till.

Tidigare idag

Hos mamma är den största soldyrkaren en svart tax som gör allt han kan för att få lite sol nu när den äntligen lyser lite igen. Här hemma finns en annan mysis som imorse låg lääänge och drog sig mitt på golvet.

Spontan spelkväll

Vi var så högljudda att katten såg alldeles förtvivlad ut, jag var trött som en gnu efter att ha jobbat, men vi fick kvarblivet 25-årsfika så vi var hur glada som helst ändå.

Mina fina grannar

Förutom missbrukarna i källaren (som tack och liv "flyttat" ut) har jag ju förärats med en musikgalning rakt under mig. Han brukar dunka dålig musik titt som tätt men det är sällan nåt bekymmer eftersom sällskapet drar ut på krogen innan jag ens kommit på tanken att gå och lägga mig.

Men idag. Idag tänker de tydligen inte gå ut. Istället har de sång-battle(??) och plonkar gitarr medan de tävlar om vem som kan sjunga högst. En helt ny sida av honom, jag kanske ska bjuda in mig själv?

Fast å andra sidan låter det bra illa, så jag kanske skulle bli åksjuk.

Alla tröttmössors dag.

fatigue noun ( TIREDNESS/WEAKNESS )
/fəˈtiːg/

Definition:

[U] formal. extreme tiredness

She was suffering from fatigue and a stress-related illness.

Dubbelbottnad, say what?

Vad menar man när man säger att man är dubbelbottnad?

Hur som helst så är det underligt att man på en och samma gång kan känna en så stark ensamhet och sällskapstörst, men samtidigt inte vilja nåt hellre än att bara få vara ifred. Mycket märkligt. Har visst hamnat i en sån där loop när inget spelar nån roll så diskberget växer, kattsanden kryper över golvet och det kan eventuellt vara så att det skapats en liten tvätthög bredvid sängen, bredvid TVÄTTKORGEN.

Imorgon är det jag som rycker upp mig!

Twitterhumor igen

Min bästis

Min tv står vääääldigt ofta på när jag är hemma, som bakgrundsljud. Den är min kompis. Den håller mig sällskap. Nu är den död. Jag har en försäkring visserligen, men tv:n måste lämnas in och det känns sisådär upplyftande att vara utan i "2-3 veckor minst", men kanske är det precis vad som behövs för att jag ska göra nåt annat. Men blä ändå.

Hemma-hos, the short version

En efterlängtad pusselbit till hallen kom idag.