Tant Sandra: Instagram

Visar inlägg med etikett Instagram. Visa alla inlägg

Det finns så mycket man vill

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet

Måndag. En sån där dag som vanligtvi är ganska seg och grå och jobbig. Om man inte är student och är ledig så att man kan hänga i solen och klappa djur så klart! Taxen låg i solen på verandan, hönsen fick potatisskal och kacklade förnöjt, korna tuggade på sitt hö och tjurarna lät sig klias bakom öronen och mamma hittade årets första tussilago. Ljuvligt är vad det är!

Tyvärr saknas ljudspåret till denna mysiga stund

Nom nom nom

Lägg till bildtext

Är man kort får man simma i snapsglaset, men in ska man. Om man är tussilago.

Sunday, bloody sunday

Fast så värst mycket blod var det väl inte den här söndagen. I butiken virkade vi, fikade och pratade massor av strunt. Som det ska vara. Till eftermiddagen vet jag knappt vad vi gjorde. Sånt är livet på landet, tiden går och man vet inte vad man gjorde för en kvart sen. När det dessutom är så här fint väder så önskar ajg mig mer än någonsin ett hus istället för min tråkiga lägenhet och all asfalt och skit i stan. Jag vill skrota runt UTE. Inte inne och stirra på böcker som borde läsas och analyseras.

Soldyrkaren önskar han vore en spindel och kunde klättra på väggar

Close-up

Rickys virkning. Ett hårt jobb att reda ut.

Vårlördag

Det hände sig och vände sig och kom sig en gång, att Sara och Jens hämtade mig i lördags och vi for ut på landet. Eller ja, till Kolsva i alla fall. Först klappade vi på Saras mammas hund och katt, sen klappade vi (?) på Saras mamma och en kompis till henne och lyssnade på jägare i skogen innan vi åkte och klappade på min mamma också.

Det hörs inte på bilden, men fåglarna kvittrar

Lassie

En misse

Efter en heldag hos mamma i fiket for vi hem och innan vi visste ordet av satt vi i bilen mitt i skogen och letade efter björnspår. Lagom när vi knappt orkade mer och började bli övertygade om att den där som sa att han sett björnspår nog hade sett fel, så såg vi dem. Även om jag inte tror att björnen var kvar, och i så fall hade flytt för livet när vi kom, så var det allt en mystisk stämning där i skogen när vi konstaterat faktum: det hade gått minst en björn där för inte så där superlänge sen. Var är björnen nu? Hoppas den är söt! Och inte så arg.

Nallen

Sen for vi hem och värmde våra egna tassar, kollade på melodifestivalen och ringde upp 18-åringen som var ute och röjde på krogen i Västerås, för att se om han levde. Det gjorde han, och kom hem helskinnad och i fint skick till och med. Själv var jag otrogen mot Sanfrid, med Sonja. Hon kom bokstavligen rusande upp i min säng på natten efter att ha släntrat in med Nicklas vid tre-tiden. Gölle!

Gammeltanten

Virksugen?

Jag har virkningen i en glasburk MED LOCK för att undvika virkolyckor som häromdagen i möjligaste mån, men det kräver ju att jag faktiskt lägger ner allting i burken och inte glömmer det framme.

Igår virkade jag. Sanfrid tittade på. Åh så svårt det var att låta bli!

Till slut gick det inte att hålla sig. Och ja, jag filmar åt fel håll igen, så är det.

Söndagssjuk

Jag vaknar verkligen med huvudvärk varenda jävla söndag. Varför? Extra kul de söndagar jag har tvättstuga och ska ränna upp och ner i trappen. Idag hade jag ingen tvättstuga och huvudvärken försvann när jag åt frukost. Men varför just söndagar?!

Jag var hur som helst ovanligt effektiv i morse för att vara jag, så jag kan vara lite småmallig i smyg (FÖR mallig får man ju inte vara). Sen for jag på ljusparty hos en arbetskamrat och även om jag beställde ett ljus som doftade ljuvligt, så var den absolut största behållningen med träffen att få mysa med den här lilla grisen:

Hälften så stor som min katt, men med minst lika ljudliga knorr

Sen middag hos mormor följt av massor av kakor och te och pensionärs-tv. Nu: hemma. Orkar inte göra något. Är lat.

En lördag i livet

När vi nystat ihop nattens eskapader igen och spenderat förmiddagen med näsorna i skolböckerna (nåja, kanske var det mest min näsa), satte vi oss på balkongen med lunchen. Sanfrid fick äggula och var ett ögonblick i katthimlen. Kanske var det inte jättevarmt och skönt, men det låtsades jag inte om, utan kisade bara mot solen istället.

Men den ständigt återkommande frågan är, när vänder det? När blir det smällkallt? När kommer snön igen? Jag gissar på jävligt snart, för folk är alldeles för fulla av vårkänslor och tar snart fram grillen. Dessutom har jag haft skinnjackan på mig en dag, så då blir det väl 10 minusgrader imorrn.

Konsinstallation

Jag tyckte jag hörde katten röja runt i natt, men avfärdade det som en vild lek med en nyligen framtagen leksak. För virkningen, den hade jag ju lagt undan. Men i morse visade det sig att jag hade glömt ett nystan framme. Och Sanfrid låg inte på latsidan utan gjorde sitt yttersta för att göra något fint (?) till mig. Jag överdriver inte när jag säger att precis varenda möbel i vardagsrummet förutom tv-bänken var inblandad i sörjan.

Avskedsfika

Sorgens dag på jobbet /:

Dagen idag

Vi satt ute och "pluggade" i solskenet idag, jag lånade en bra bok på bibblan (när ska jag hinna läsa den?) och hann upp en sväng på jobbet. Nu är det snart dags att ta tag i att göra nåt vettigt, men det känns inte så tungt. Jag glömde låta katten gå ut i solen i förmiddags och kompenserar det nu. Han sitter för tillfället och stirrar på grannar, hundar och bilar med stor fascination, lycklig över våren (om än tillfällig) även han.

Instagram

Min mobilkamera går varm hela tiden, och en del fina bilder blir det. För att inte peppra sönder Facebook så att folk hatar mig, så pepprar jag sönder Instagram istället. Så det får helt enkelt bli en egen Instagram-kategori! Instagram-ögonblick vi minns (alla bilder är klickbara för större format):

Morgonstund

Bilden är från igår morse, men är lika aktuell för att representera den här dagens början. Jag som inte riktig orkar gå upp på en gång när klockan ringer, och Sanfrid som lägger sig på min rygg och spinner. Mysigt som tusan.

Vårtecken

Cykeln är ute! Det var kyligt om händerna och jag ser inte fram emot värken i rumpan man alltid får när man inte cyklat på länge, men det är det värt. Jag tog i alla fall ut rackarn på en vända till simhallen, simmade 70 minuter och susade sen vidare till jobbet. Fint det.

Att plugga eller inte plugga, det är frågan

Åh vad jag har undvikit att plugga idag. Jag har tvättat, städat, vikt tvätt, diskat, röjt blakongen, lagat riktig lunch och allt möjligt. Och nu när jag sitter här och ska skriva så vet jag inte i vilken ände jag ska börja. Presterar ungefär 50 ord i taget, sen tar jag paus. Det håller ju inte i längden så klart, men jag får inte tummen ur riktigt.

Lasagne! Slapp jag plugga en stund till.

Ser allvarligare ut än det är. Tråk.

Varde ljus!

Fick ett till vuxenpoäng när jag bytte två pajade glödlampor INOM ETT DYGN från att de smällde. Sjukt vuxet. Hade tyvärr bara en 60-wattare med bred sockel, så nu är det dagsljus i mitt vardagsrum mitt i natten, typ.

Släpp fångarna loss

Men det ÄR ju inte vår än. Även om det verkligen känts så den här veckan. Det är för tidigt, det kommer att bli ett bakslag. Frågan är om man ska släpa ner cykeln och i alla fall njuta av den för tidiga våren några dagar tills den försvinner igen?

Idag har jag röjt balkongen. Inte för att det var så hiiimla mycket saker där, men ändå. Lyktorna som stått och väntat på att bli upphängda sen i somras åkte äntligen upp, om än provisoriskt, och lite krafs hamnade i förrådet istället. Skönt det! Firade med att äta lunch ute vilken kändes surrealistiskt med tanke på att det är FEBRUARI.

Ja, jag säger ju det. Det kommer att bli ett sjuhelsikes bakslag det här, det känner jag på mig.

Om jag inte minns fel gjorde jag över 80 såna här lyktor till
bröllopet. Nu är några av dem uppsatta hos mig!

Klappa händerna om du är riktigt glad

Jobb tidigt imorse, det smärtade i ögonlocken när jag tvingade upp dem kl 6. Men jobbet blev avklarat och på eftermiddagen mötte jag Nicklas vid tåget och vi hann lagom se ett avsnitt High Chaparall innan det var dags att sätta på sig fejset och möta alla tjejorna (och Jens) för middag på Gränden. Det var sjukt najs! Det var sjukt varmt! Jag blev sjukt mätt!

Sen var det dags för Al Pitcher och han var hur grym som helst. Kommer säkert ha träningsvärk i magen imorgon!

Efter att ha skrattat hysteriskt i 2x40 minuter åt mannen på bilden och den väldigt korta videosnutten ovan, promenerade vi hem jag och Nicklas. Lagom möra, lagom trötta. Sjukt bra kväll!

En otroligt fin dag till ända

Jag har absolut INGENTING att klaga på idag, tro det eller ej.

En fin promenad i solen med sim-trötta armar, lång pratstund i kök med trött hund i dörröppningen och avslut med fin avvinkning och skjuts hem. Ljuvligt om jag får säga det själv.

Utrymmesbrist

Ack ja, hur väl vet vi inte vad det innebär att spara på sig för mycket strunt så att det tar slut på förvaring? Och hur svårt det är att rensa...

Men idag! Idag har jag TÖMT min iPhone på ALLA bilder utom en. Nu är det så. Känns tomt men också skönt. Här kommer lite krafs från sista tiden: